Tjena mitt i benan!

Det är jag. Jag är tillbaka efter, öh, månader av icke bloggande(vem orkar blogga varje dag ändå?(och hur intressant kan det bli?)). Det är sent, för sent för att skriva. Jag ska upp tidigt i morgon nämligen. Arbetsförmedlingen kallar klockan 10:30. Hipphipp-hurray på dej. Visst. Jublar här.

Eller vänta ett tag...(kliar mig frånvarande i hårbotten) Just ja(slutar givetvis att klia då ett ljus går upp för mig)! Jag kom på att jag faktiskt borde jubla lite grann ändå! Uppenbarligen har de något slags projekt på gång som jag, som hängiven jobbsökare(hrm-hrm!), nu ska få ta del i(antar jag. Eller kallar hon* in mig för att jag ska få beskedet att det inte blev nåt för mig ändå?!fasen..!). Ja, det återstår att se. Det kan bli kul. I alla fall roligare än...

än...

än...

... än nåt annat!

Så!:) Sen har jag också ett annat viktigt* möte i morgon med en hemlig person som ska föra mig ner i dunklet...låsa in mig där. Vrida om nyckeln och svälja den med ett hemskt, häx-liknande skratt. HAHAHAHA!!!(fast hon skrattar inte länge för snart så inser hon att hon har svalt metall? Seriöst. Dumma bimbohäxa. Hadä!)

Puh! Det är ganska farligt sånt där ändå. Att låta in någon där in på djupets hemligaste kanaler av...underliggande...orsaker...till... beteenden?

Okej, ska sluta vara kryptisk: En psykolog. En sån som psykar en och är riktigt duktig på det. Okej...

- Ärsh! Jag tror inte på sånt där!, säger jag och slår ut med armarna, som jag sedan bestämt lägger i kors för att visa hur sammarbetsvillig jag är.

Varför inte? En röst från ingenstans, från ingen, kommer och viskar. En irriterande röst, indeed. Jag får lov att vifta bort henne, honom, det*.

- För att jag anser att den ända människan som kan hjälpa mig är jag själv. Kanske att ens kraftdjur, skyddsängel eller liknande fantasifigurer/monster kan hjälpa en, men en psykolog...

Varför går du dit om du inte tror på det lite ens?

Vart fan kommer den där rösten ifrån? Någon har telepatiskt trängt in i mitt huvud, in i mina nervsignaler i hjärnan. Oförskämt, absolut. Jag tror inte på telepati, så håll tyst nu.

- Jaja, jag fattar. Du har ett argument där. Så visst, bara för dig. Jag kanske tror på det lite grann, ytterst lite. Nog lite för att låta min far betala 700 spänn per session med henne(psykologen).

Jag hör en vindpust andas mig i örat och jag ryser till. Tror rösten försvann nu. Excellent. nu får jag vara i fred. Så! Vart var jag?

:D Brilliant smile and vibrant feeling. Clear thoughts. Clear Thoughts! Och jag kommer högre och högre upp bland molnen.

- Här var det fint! Pratar gör jag med en silkeslen röst, tyst så att ingen hör som ett barnagurglande. Rörde jag ens på läpparna? Men jag hinner inte tänka längre än så, då jag avbryts i mina tankar.

Ja, inte så konstigt att du upplever det så, nu när du ser ljuset!

Rösten är tillbaka jag kollar mig omkring, men ingen är där. Och så snart jag har tittat mig klart omkring efter detta viskande ingenting, så upptäcker jag att jag är tillbaka på stolen, sittande i mitt rum igen.

Besynnerligt...Vilken iakttagelse! Nej nu blev jag trött. Hej på er!

/Frida

27 aug 2013