En dikt till Fenix

Rött och gult - det sprakar högt och lågt

Brännande passion, men samtidigt destruktion

i en väldig våg

Sprakande varm - kan brännas och kan läka

Genereös med charm- kan spränga och kan käka

Får svårt att sätta fingret på

om det som ses är på riktigt eller en illusion från det blå?

Eller om det är en vision om vägledning som man ska ta

om det är en kallelse från det inre som vet vart man ska va?

Jag har fel

Jag har rätt

Jag har rätt

Jag har fel

Jag ser dit och jag ser dit,

men ser jag ett skit?

När man har rätt då känns det så bra

Att vakna upp ur en mardröm som har befläckat var dag

Nu har solen kommit ut ur molnen

och fåglarna kvittrar och stormen är över

Men är det över?

Skit i det. Bara gå.

Bara gå och le så ska ni se

Jajjemänn så är det visst

Att det är bara ens psyke som spelar en väldig tvist

Mellan det som är sant och det som är rädsla

Vi har redan dött så många gånger

Och jag vet, jag vet

Att döden är frihet

Och friden ur döden är utan allt som vi upplever så verkligt som är negativt i livet

Det är bara att ta sig upp och ta första klivet.

Sedan blir allt som en väldig universiell orkester med dans och allsång

Och äntligen kan jag ta tillbaka det som varit mitt med en gång

Fenixen inom oss

 

30 aug 2015